Ett första försök att flyga drönare. Funderar på att använda det som ett dokumentationsverktyg av cykelturen över USA. Det finns en viss utvecklingspotential om man uttrycker det milt. Lite trigger-happy med styr- och rotationsspaken men det ska nog gå att öva upp.
Samt ett första försök att lägga upp lite klipp på YouTube. Det var lättare. Tror jag.
En bra text, författare okänd, men som på ett utmärkt sätt sammanfattar mycket av essensen i ett det här ”projektet”:
Vi blir tre som kommer hänga ihop över USA!!
Föräldralyckan är total då vi just har fått tillökning av en liten drönare.
Nedkomsten skedde ca kl. 16:30 igår lördag. Helt odramatiskt och vi mår bra alla tre.
Vikten på nytillskottet ligger på hundratalet gram och längden runt 20-30 cm.
Finesser är bl a ihopfällbara armar, skarpa ögon som till o med kan ta bilder och filma samt en låda att packa ner i om man tröttnar.
Vilken härlig bekantskap detta kommer bli :-)
Bild på underverket:
...är aldrig en höjdare om ni frågar mig. Nu är det dessutom extremt viktigt att ta det personliga ansvar som vilar på allas axlar och distansera sig vid minsta symptom. Håll ut och håll avstånd!
Said and done, har varit hemma sedan i torsdags och då har jag passat på att förkovra mig, med hjälp av youtube faktiskt. Kollar filmer som rutinerade touringcyklister lagt upp där. (Se länkar nedan). Ibland kan ju learning by doing funka men kan man dra nytta av andras erfarenheter är det ju en lysande idé. Dessutom är filmerna de lagt ut fyllda med storslagen natur. Väl värda titten.
Är man intresserad finns de även på instagram.
https://instagram.com/duzer?igshid=126tiefce807l
https://instagram.com/kevdoesinsta?igshid=1luzhgws1xzzp
https://instagram.com/mira_la_perra?igshid=12dvrhb17aap1
Youtube:
https://www.youtube.com/duzertv
https://www.youtube.com/c/KevDoes
Lika mycket som att äventyret i USA är en ”cykeltur” kommer vi såklart se det som en FANTASTISK naturupplevelse.
Hela vägen från pacific northwest med sin kuperade och vilda natur till att forcera Klippiga Bergen med sin continental divide på x antal tusen meters höjd.
Att därefter rulla ner igenom det heta jordbrukslandskapet i mellanvästern som jag inbillar mig är ganska likt den västgöta slätt där en av oss två är uppvuxen för att ju längre österut vi kommer cykla in i mer folkrika områden.
Avslutningen blir en riktig höjdare förhoppningsvis, (inte nödvändigtvis en storslagen naturupplevelse?), men att rulla in i ett av de mest tätbefolkade områdena på jordklotet, NY City och avsluta med att doppa framhjulen i Atlanten blir något alldeles extra!
Snacka om målbild!
Efter att förra helgen, virtuellt cyklat 10 rejäla Tour de France-stigningar, varierande från 3-17 km långa och med rejält mycket höjdmeter, på min inomhuscykel samt 160 km runt Halland i torsdags på racern var benen rejält kraschade i helgen.
Idag kom dock belöningen. En ”superkompensation” (en effekt som uppstår efter en hård träningsperiod) utan dess like, som egentligen bara kan mätas med effekten jag upplevde efter trettonhelgen då det kördes ett par ordentliga CK Olympia-distanspass. Benen var fulla med diamanter och jag hade kunnat cykla hur många kilometer som helst idag var känslan.
Lite som Vargen i Bamse när han åt inte bara en....utan TVÅ burkar dunderhonung som han norpat av farmor tänkte jag då i mitt upprymda tillstånd att:
Om jag blir såhär stark av 3 dagars cykling uppför i ett vardagsrum i Borås, hur starka kommer vi då inte bli av de första 160 milen i USA där höjdkurvan gradvis stiger tills vi når toppen av ”the continental divide”??
Förhoppningsvis JÄTTESTARKA.....(och förhoppningsvis slippa tre dagars magknip).
