Efter att förra helgen, virtuellt cyklat 10 rejäla Tour de France-stigningar, varierande från 3-17 km långa och med rejält mycket höjdmeter, på min inomhuscykel samt 160 km runt Halland i torsdags på racern var benen rejält kraschade i helgen.
Idag kom dock belöningen. En ”superkompensation” (en effekt som uppstår efter en hård träningsperiod) utan dess like, som egentligen bara kan mätas med effekten jag upplevde efter trettonhelgen då det kördes ett par ordentliga CK Olympia-distanspass. Benen var fulla med diamanter och jag hade kunnat cykla hur många kilometer som helst idag var känslan.
Lite som Vargen i Bamse när han åt inte bara en....utan TVÅ burkar dunderhonung som han norpat av farmor tänkte jag då i mitt upprymda tillstånd att:
Om jag blir såhär stark av 3 dagars cykling uppför i ett vardagsrum i Borås, hur starka kommer vi då inte bli av de första 160 milen i USA där höjdkurvan gradvis stiger tills vi når toppen av ”the continental divide”??
Förhoppningsvis JÄTTESTARKA.....(och förhoppningsvis slippa tre dagars magknip).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar