Saker som får en att ahhh...

...och aargh. (Men antagligen bara för en ”cykelnörd”. Väl?)

Att en fredag med 4 veckor kvar till semestern inse att...nä...jag kommer inte upp till 200 dagars cykelpendling (sedan augusti 2019). Aargh.

Att cykla en runda som man tänker är, säg 70 km, men ändå måste man ta en sväng runt kvarteret för att ”jämna till” distansen. Aargh.

MEN

Att få cykla en hel Kristi himmelfärdsdag med Veronika och sen komma fram till detta stället, sätta upp tältet, tända en brasa och bara njuta. Ahhhh!!

Eller att dagen efter till stor del cykla på härliga grusvägar i försommar-Sverige och komma fram till ännu ett ställe, upp med tältet, fixa en brasa och lite snacks. Ahhhh!

Att mitt under cykelturen känna att nu vore det gott med lite kaffe och då svänga av vägen, koka upp lite vatten och sen njuta av en härlig kopp pulverkaffe. Ahhh! 

För som den gamle storcyklisten Eddy Merckx sa: 

Det spelar ingen roll hur snabbt eller hur långsamt, hur långt eller hur kort du cyklar. Huvudsaken är att du cyklar!

Tidsaspekter och lite skav

Att vara i rörelse över en längre tid, egentligen oavsett aktivitet och där intensiteten spelar en underordnad roll, ger en alltid erfarenheter att dra nytta av när det gäller ens kropp....och knopp.

Hur reagerar jag på arbete över en viss tid, kroppsligt och mentalt. 

Jag kan driva mig till någon form av gräns även under ett 45 minuter långt cykelpass, då reagerar kroppen på ett sätt.

Idag blev det en ”promenad”  på över 4 timmar. En helt annan ”cup of tea”.

Då kommer plötsligt andra parametrar in i bilden. Den akuta tröttheten är inte lika påtaglig, det nöter mer ut en, regnet kom o gick, det börjar skava lite på nåt ställe, jag var lite stel i en fotled, utsidan på knät kändes sista halvmilen och ryggen var även den lite stel. Hur reagerar jag på detta i knoppen? 

Det finns helt klart lärdomar att dra av en sån här strapats.

Spännande spännande när man tänker på att det slutgiltiga äventyret kommer vara ca 3 månader, på en plats långt hemifrån där man säkert kommer ha dagar när det ”skaver” lite i både kropp och knopp.

(Men, sätt mig på cykeln, ge mig en kall cola och en hög ved i slutet av dagen som bara väntar på att få tändas till en brasa så...)

Räddare i nöden

Två riktiga supersavers när det krisar för en cyklist är utan tvekan kaffe och cola. 

En riktigt god kopp kaffe (eller flera) innan man sticker ut på en runda och en iskall cola efter ett par timmar i sadeln gör cykellivet komplett. 

Oavsett om man är proffs o ska cykla Tour de France, är halvdan cyklist o ska korsa USA på 3 månader eller, som idag när jag bara håller på att växa fast i soffan efter jobbet innan en ska ner till gymmet för att instruera ett cykelpass på 45 minuter så funkar de lika bra. 

Proportioner....

...är spännande inom en massa olika områden, och när man, som i just mitt fall, är van att cykla långt och ibland ganska snabbt tappar man lätt de ibland, ofta helt omedvetet ska jag säga till mitt försvar.

Och oftast är det väl(?) någon annan som medvetandegör det åt en. 

Som igår när jag egentligen helt utan att reflektera säger ”Tja 35 km/h kan man ju hålla väldigt länge om man är ett gäng cyklister som hjälps åt.....”.

”Fråga mig om man kan det” var det reptilsnabba svaret från Veronika bredvid i soffan....”Fråga MIG om man kan det!!”. 

Aldrig fel med ett wake-up call för en cykelnörd som en annan.

(Men jag lovar, man kan faktiskt cykla väldigt långt, väldigt länge...när man har starka kompisar som orkar släpa på en sista halvan).

Sent ska syndaren vakna...

Under all kritik att senaste inlägget kom 17 januari. Innan Corona.
Men det är inte Covid-19 som orsakat uppehållet. Har vart friskare än en
nötkärna och cyklat mer än någonsin(?) denna vinter/vår.
Till dags dato 4558 km.
Några bikepacking-äventyr avklarade redan med lärdomar dragna och upplevelser
upplevda.
Här kommer ett potpurri med bilder från årets cykling och nu ska det
bloggas lite mer regelbundet hädanefter👍

Building strength

45-60 mins indoor cycling might not seem like a lot to brag about when going across a continent is the final goal?
But with a clever plan in mind these ”small” steps combined with longer rides further on will create a solid base for us during the ride Astoria - New York.
And as the saying goes ”Rome wasn’t built in one day”.

Pieces fall into place...one after another...and it´s still 17 months until go-time.

Well well well!!

Saturday morning we set off for Gothenburg and Trek Store Gothenburg to pick up our bikes they built for us.
Can’t imagine a better start to the weekend!
So excited that I just happened to bring cycling clothes so I could ride the bike home if the weather wasn´t too bad.....it wasn´t, so I had a 70 km ride within a few hours of buying the bike!
Adrenaline rush de luxe!

The bikes are the biggest purchase so far, and probably the biggest for this whole adventure, not even the flights will get this expensive....

Happened to order panniers online as well....panniers means bags that we will carry all the stuff in on our bikes. 2 x 20 L should be enough for three months on the road...huh?