Small-town America

Fd president Obama definierade small-town America enligt följande:

"You know how to make it through a hard season. You know how to look out for each other in the face of drought or tornadoes or disasters, looking out for each other until we reach a brighter day," Obama said during a stop in Peosta, Iowa. That ethic, that kind of honor and self-discipline and integrity, those are the values that we associate with small towns like this one. Those are the values that built America," the president said.

Den här cykelturen har hittills tagit oss genom det som kan kallas small-town America. Dels för att det utmed rutten hittills inte funnits några direkta storstäder men även genom ett medvetet val. Att komma närmare den amerikanska ”folksjälen” eller vad man ska kalla det. 

Det är ju dock inte så att människorna i de här samhällena är helt avskurna från verkligheten. De har internet, de handlar på stora kedjor ex Walmart, folk begår brott, folk skiljer sig etc. Men det är ändå något speciellt att cykla in i ett samhälle med 7 invånare och gå in på den lokala saloonen och beställa mat jämfört med en stad i ex Boises storlek.

Invånarnas egna ord om sina småstäder:

"Life is so much more peaceful," said Jim Strubel of Waterloo. "We take things at a more leisurely pace. There isn't the violence you see in the city, not the traffic.”

”In the city, they walk with their eyes down. We look each other in the face."

Läs även mer om small-town på:

https://amp.mcclatchydc.com/news/nation-world/national/article24694813.html

Hittills har small-town America lett till spännande möten och samtal och till att jag sitter där jag sitter nu. På strandkanten vid Missouri-floden på gränsen mellan South Dakota och Nebraska och skriver det här. Hade inte jag och Veronika mött Cathy & Phil i småstaden Prairie City skulle South Dakota bara varit ett svart hål på kartan och antagligen hade jag trampat mig rakt igenom platta Nebraska med sina ändlösa kullar och odlingsmark och jag varit utan den fantastiska resan lite längre norrut. 

Det som dock skaver jättemycket i mig är att Veronika inte är här och delar de här upplevelserna med mig. Jag saknar och längtar efter henne varje sekund här borta. Men den 27/28 augusti ses vi igen. I New York. Hon flyger nämligen och möter mig när jag anländer dit😃 Det är det jag tänker på när längtan är som mest jobbig.