Möten

Vilket härligt tillfälle till olika sorters möten med olika sorters människor den här cykelturen utvecklat sig till. Korta möten, långa möten, återkommande möten och kanske till och med möten som leder till vänskap. 

Som imorgon, Cathy & Phil som vi träffade i Prairie City kommer och hämtar upp mig i den lilla orten Midwest så vi kan cykla tillsammans igen. South Dakota tror jag står på programmet. ”Go with the flow” tänker jag. Jag kommer även cykla RAGBRAI med deras team. Förstår fortfarande inte hur jag kom med där….

Eller i kyrkan i den lilla orten Dayville där vi träffade en kvinna som fått problem än med ögat och som vi cyklade med till John Day där hon skulle träffa doktorn. Vart är hon nu? Kunde hon fortsätta eller var hon tvungen att åka hem? Hur mår hennes bror (han var lite krasslig) som passade hennes hund? 

Kevin, som cyklar tävlingen Transamerican Race och som jag mötte på en camping i Rexburg tidigare i veckan.      Vi pratade cyklister emellan. Berättade bl a att jag vill cykla Erie Canal Trail i staten New York. ”Jag bor ju precis utmed den, ta mitt telefonnummer och ring mig när du närmar dig” sa han. Så häftigt. 

Farbrodern i permobil i kassakön bredvid mig och Veronika på Walmart i Ontario, Oregon som var nyfiken på oss och som kört lastbil i 40 år och varnade för sidvindarna i Wyoming. Ett möte på högst 90 sekunder. Men som man kommer ihåg.

Fantastiska Josh & Nikki som körde förbi oss utanför Unity men vände om för att kolla till oss vid vägkanten och som utan att tveka erbjöd oss rum i deras hem över natten. ”We have an extra room, you can sleep in there”. Josh blev helt såld när vi förklarade vad Djungevrål är så han kommer få ett paket med påsar skickat till sig såklart. 

Eller som idag, jag svänger in vid Hells Half Acre samtidigt som en bil med två motocrosser därbak. En mor- eller farmoder med sina två halvvuxna barnbarn på väg till family reunion i Thermopolis över 4 juli-helgen. Pratade lite o sen kollade jag utsikten. Gör mig redo att cykla iväg. Då erbjuds jag sandwich, vatten, sportdryck etc. Vi pratar en lång stund. Hon berättar att det fanns ett hotell och en bar där förr i tiden. Hennes ena barnbarn är motocross-tokig o berättar allt om skillnaden mellan sina två hojar, Kawasaki och KTM, four stroke och two stroke och det ena med det tredje. ”You sure like to talk a lot” sa syrran till honom till slut. Men nu har jag hyfsad koll på motocross också😂. Jag lämnar till slut med välfylld mage och en liten plastlåda chips som hon skickade med. 

Ser fram emot många fler möten under resten av det här äventyret. 

Näst minsta samhället hittills. 

Hells Half Acre. Bilderna gör det inte rättvisa kan jag meddela.