It is what it is....

 ....och det i dagens läge är att det inte blir USA-cykling sommaren 2021 pga rådande pandemi. Ett kanske inte jättesvårt beslut då det är omständigheter vi själva inte kan råda över, men inte mindre trist för det.

Även om vaccineringen kommer igång och smittkurvor vänder nedåt så vill vi vara säkra på att kunna maxa äventyret.

Samtidigt får man väl trösta sig med att USA ligger kvar där det ligger och ett mer normalt läge 2022 gör att cykelturen ändå inte är alltför långt borta i tiden.

Samt att det öppnar upp för cykelturer på hemmaplan sommaren 2021.

Upp till Jokkmokk exempelvis är det drygt 1300 km. Motsvarande cykeltur ner i Europa och man hamnar i trakten av Salzburg i Österrike. 

Många fina vägar finns det att utforska här i Sverige. Vildmarksvägen mellan Strömsund och Vilhelmina verkar vara en höjdare, öppen endast juni-oktober p g a snösituationen. 

Vi får väl se vart framhjulet pekar när sommaren är här.

Til’later!

Man börjar ju undra...

.....minst sagt, hur det ska sluta sommaren 2021 när man läser ett sånt här uttalande. 

En pandemi dör antagligen inte ut på två dagar även om man börjar vaccinera? 

När nu ett tillförlitligt vaccin finns att tillgå.

Jaja...planer kan väl alltid ändras tänker jag.

 

Drönare....lite skakigt...men men.

Ett första försök att flyga drönare. Funderar på att använda det som ett dokumentationsverktyg av cykelturen över USA. Det finns en viss utvecklingspotential om man uttrycker det milt. Lite trigger-happy med styr- och rotationsspaken men det ska nog gå att öva upp. 

Samt ett första försök att lägga upp lite klipp på YouTube. Det var lättare. Tror jag. 

https://youtu.be/8t4iM2bl4NU

Pudelns kärna!

En bra text, författare okänd, men som på ett utmärkt sätt sammanfattar mycket av essensen i ett det här ”projektet”: 
 

Föräldralycka!

Vi blir tre som kommer hänga ihop över USA!! 

Föräldralyckan är total då vi just har fått tillökning av en liten drönare.

Nedkomsten skedde ca kl. 16:30 igår lördag. Helt odramatiskt och vi mår bra alla tre.

Vikten på nytillskottet ligger på hundratalet gram och längden runt 20-30 cm.

Finesser är bl a ihopfällbara armar, skarpa ögon som till o med kan ta bilder och filma samt en låda att packa ner i om man tröttnar. 

Vilken härlig bekantskap detta kommer bli :-)

Bild på underverket:

Att vara förkyld...

...är aldrig en höjdare om ni frågar mig. Nu är det dessutom extremt viktigt att ta det personliga ansvar som vilar på allas axlar och distansera sig vid minsta symptom. Håll ut och håll avstånd! 

Said and done, har varit hemma sedan i torsdags och då har jag passat på att förkovra mig, med hjälp av youtube faktiskt. Kollar filmer som rutinerade touringcyklister lagt upp där. (Se länkar nedan).           Ibland kan ju learning by doing funka men kan man dra nytta av andras erfarenheter är det ju en lysande idé. Dessutom är filmerna de lagt ut fyllda med storslagen natur. Väl värda titten.

Är man intresserad finns de även på instagram. 

https://instagram.com/duzer?igshid=126tiefce807l

https://instagram.com/kevdoesinsta?igshid=1luzhgws1xzzp

https://instagram.com/mira_la_perra?igshid=12dvrhb17aap1

Youtube:

 https://www.youtube.com/duzertv

https://www.youtube.com/c/KevDoes

Plan B

 

Borde man ha en ”Plan B” när läget i USA ser ut som ovan och med en utveckling som ser....sådär ut? 

Ja, antagligen. 

Den mest uppenbara B-planen är ju att skjuta på ”Plan A” till 2022. 

Inget är bokat och allt är öppet.

Det löser sig. It is what is. Två deviser som vi går efter just nu.

Vill vi cykla långt redan 2021 finns det mycket fina sträckor i närmiljön att utforska.

Naturupplevelse

Lika mycket som att äventyret i USA är en ”cykeltur” kommer vi såklart se det som en FANTASTISK  naturupplevelse.

Hela vägen från pacific northwest med sin kuperade och vilda natur till att forcera Klippiga Bergen med sin continental divide på x antal tusen meters höjd. 

Att därefter rulla ner igenom det heta jordbrukslandskapet i mellanvästern som jag inbillar mig är ganska likt den västgöta slätt där en av oss två är uppvuxen för att ju längre österut vi kommer cykla in i mer folkrika områden. 

Avslutningen blir en riktig höjdare förhoppningsvis, (inte nödvändigtvis en storslagen naturupplevelse?), men att rulla in i  ett av de mest tätbefolkade områdena på jordklotet, NY City och avsluta med att doppa framhjulen i Atlanten blir något alldeles extra!

Snacka om målbild!

Stark som Vargen

Efter att förra helgen, virtuellt cyklat 10 rejäla Tour de France-stigningar, varierande från 3-17 km långa och med rejält mycket höjdmeter, på min inomhuscykel samt 160 km runt Halland i torsdags på racern var benen rejält kraschade i helgen. 

Idag kom dock belöningen. En ”superkompensation” (en effekt som uppstår efter en hård träningsperiod) utan dess like, som egentligen bara kan mätas med effekten jag upplevde efter trettonhelgen då det kördes ett par ordentliga CK Olympia-distanspass. Benen var fulla med diamanter och jag hade kunnat cykla hur många kilometer som helst idag var känslan. 

Lite som Vargen i Bamse när han åt inte bara en....utan TVÅ burkar dunderhonung som han norpat av farmor tänkte jag då i mitt upprymda tillstånd att: 

Om jag blir såhär stark av 3 dagars cykling uppför i ett vardagsrum i Borås, hur starka kommer vi då inte bli av de första 160 milen i USA där höjdkurvan gradvis stiger tills vi når toppen av ”the continental divide”?? 

Förhoppningsvis JÄTTESTARKA.....(och förhoppningsvis slippa tre dagars magknip).

Carfree! Carefree? Bikecare.

 Carfree!

ja sedan ungefär en månad tillbaka är jag bilfri då jag mitt i semestern helt enkelt sålde den. En tanke som legat och mognat hos mig ett knappt år och som antagligen hade genomförts även utan en planerad cykeltur över USA. Försäljningen gjordes utan några som helst idealistiska och miljömässiga skäl, det var 100 % ekonomiska orsaker och nu är budgeten inför cykelturen över USA säkrad. Easy as that.

Bilfri parkering...

Carefree? 

Faktiskt har känslan av att vara bilfri varit en väldigt befriande känsla från dag 1 och fram till nu. (Jag sitter dessutom inte helt i sjön eftersom Veronika har bil om det verkligen verkligen kniper). Men jag har faktiskt inte saknat att ha bil en endaste gång hittills. Då har jag ändå storhandlat två gånger med cykel och cykelväskor och inte upplevt det som särskilt betungande. 

I förlängningen leder det bilfria livet även till minskade kostnader och ”tandvärk” i form av besiktningar, verkstadsbesök, bensinkostnader, skatter, försäkringar etc. 

Bikecare. 

När man som bilfri använder sin cykel varje dag till o från jobbet och till olika ärenden etc så kräver det disciplin i form av underhåll av densamma. Det håller inte att skjuta upp det till morgondagen utan här krävs det direkt rengöring efter regniga turer. Regelbundet kolla kedja, kassett, vevlager, styrlager och allt som kan ”ta slut”. Har för övrigt (tvingats) börjat jobba in den rutinen i veckan då det regnat under alla tre cykeldagarna hittills. (Men imorgon får det bli Zwift-race inomhus).

Jahaja men kom igen i mitten av januari, efter en hel höst o när det är kallt o skitväder, då kommer du sakna bilen tänker säkert någon. Nja säger jag, vi får väl se, faktum är att under förra arbetsåret cykelpendlade jag 194 av 220-ish arbetsdagar. De dagar jag inte cyklade var orsaken faktiskt inte vädret. 

Underhåll av cykel...i duschen.

Cykelleder

Två dagar och över 200 km på först Kattegattleden från Halmstad till Ängelholm och sen skarv idag på Sydkustleden ner till Malmö. 

Helt fantastisk cykling mer eller mindre hela tiden. Tydlig skyltning och underbara vyer. Att komma undan biltrafik 96%(?) av sträckorna är så skönt. 

Blir att leta trails att cykla på över USA nu. 

Cykla i regn....?!

Måste man så måste man men kan man slippa så gör man ju helst det. Väl?

Under turen över USA så kommer det antagligen regna några dagar men efter vad jag ”hört” kommer det mest kännas uppfriskande i den värmen. 

Det är dock inte uppfriskande att cykla en svensk så kallad sommardag i 11 grader och kraftiga regnskurar (även om det finns väldigt bra plagg som gör regncykling hyfsat drägligt nuförtiden).

Så då skippar vi det. Kalla oss solskenscyklister då.

Men vilket väder hade du själv valt att cykla i? 

This:

Or that:

I väntan på midsommarmaten

Andra dagen av midsommartouring 2020 avklarad och en liten sammanfattning här...i väntan på att potatisen ska bli klar. 

Vi startade ca 17.30 från VSB på Brämhult, en hel halvtimme innan de starkare cyklisterna startade torsdagskvällens Fänneslundatempo och vad vi såg kom de nog aldrig ikapp oss. Nog....

Vi transporterade oss själva till Hökerum för ett stopp vid EFS gården Nabben. Perfekt ställe för en första övernattning. Den planerade pastan blev dock snabbt på vägen utbytt mot pizza på Hökerums pizzeria. De två gånger vi ätit där har inte gjort oss besvikna. 

Tältuppsättning och lite snacks innan läggdags. 

Lugn frukost och sedan rullade vi mot ICA Maxi Ulricehamn och lite kompletterande handling, därefter mot lunch och bad i Vegby. Riktigt svalkande och känslan av att nu blir det en fin eftermiddag. 

Men attans....vilken klibbig värme, den sög bokstavligen talat musten ur oss. En paus i Månstad. En push mot Limmared och dagens största besvikelse när cola-suget var enormt och ICA stängde för 8 min sedan. Ridå ned. 

Efter lite tappat hopp och ett ryck i den midsommarstängda pizzerians dörr ”rullade” vi 7 km till Tranemo och en öppen affär med massa cola. Halleluja!! 

Sedan bestämde vi oss för nattläger vid Hagatorpet friluftsgård. Nybyggt vindskydd och en ”sjö”, dock ej badvänlig. 

Reflektion: Varför är det nästan alltid uppförsbacke till motionscentraler/friluftsgårdar? Knektås, Kinnaström, Hedgärdssjön, Kypesjön....alla ligger i uppförsbackar. Antar det har med snötillgång att göra. 

Over and out för nu är det mat!

Ett (livsviktig) inköp

Ja det är en sak som jag suktat barnsligt efter sedan en lång tid men som varit slutsåld på de web- och fysiska butiker jag kollat runt på.
Så döm om min förvåning när vi helt av en tillfällighet tittade in på Vildland här i Borås i lördags, där jag för övrigt var ca en vecka innan och kammade noll, och där i hyllan står den....VATTENRENAREN!!

Vi kommer inte cykla i alldeles obebodda trakter i USA så helt ok vattenkvalitet kommer antagligen för det mesta finnas att tillgå, men ”better safe than sorry”. Vatten vill/måste vi alltid ha tillgång till oavsett.
Även om det inte är ett akut inköp att göra kunde jag inte släppa den ifrån mig...så...nu är det typ ”bara” flygresan kvar att ordna...när nu det kan tänkas bli tillgängligt och öppet att fara och flyga igen.

Saker som får en att ahhh...

...och aargh. (Men antagligen bara för en ”cykelnörd”. Väl?)

Att en fredag med 4 veckor kvar till semestern inse att...nä...jag kommer inte upp till 200 dagars cykelpendling (sedan augusti 2019). Aargh.

Att cykla en runda som man tänker är, säg 70 km, men ändå måste man ta en sväng runt kvarteret för att ”jämna till” distansen. Aargh.

MEN

Att få cykla en hel Kristi himmelfärdsdag med Veronika och sen komma fram till detta stället, sätta upp tältet, tända en brasa och bara njuta. Ahhhh!!

Eller att dagen efter till stor del cykla på härliga grusvägar i försommar-Sverige och komma fram till ännu ett ställe, upp med tältet, fixa en brasa och lite snacks. Ahhhh!

Att mitt under cykelturen känna att nu vore det gott med lite kaffe och då svänga av vägen, koka upp lite vatten och sen njuta av en härlig kopp pulverkaffe. Ahhh! 

För som den gamle storcyklisten Eddy Merckx sa: 

Det spelar ingen roll hur snabbt eller hur långsamt, hur långt eller hur kort du cyklar. Huvudsaken är att du cyklar!

Tidsaspekter och lite skav

Att vara i rörelse över en längre tid, egentligen oavsett aktivitet och där intensiteten spelar en underordnad roll, ger en alltid erfarenheter att dra nytta av när det gäller ens kropp....och knopp.

Hur reagerar jag på arbete över en viss tid, kroppsligt och mentalt. 

Jag kan driva mig till någon form av gräns även under ett 45 minuter långt cykelpass, då reagerar kroppen på ett sätt.

Idag blev det en ”promenad”  på över 4 timmar. En helt annan ”cup of tea”.

Då kommer plötsligt andra parametrar in i bilden. Den akuta tröttheten är inte lika påtaglig, det nöter mer ut en, regnet kom o gick, det börjar skava lite på nåt ställe, jag var lite stel i en fotled, utsidan på knät kändes sista halvmilen och ryggen var även den lite stel. Hur reagerar jag på detta i knoppen? 

Det finns helt klart lärdomar att dra av en sån här strapats.

Spännande spännande när man tänker på att det slutgiltiga äventyret kommer vara ca 3 månader, på en plats långt hemifrån där man säkert kommer ha dagar när det ”skaver” lite i både kropp och knopp.

(Men, sätt mig på cykeln, ge mig en kall cola och en hög ved i slutet av dagen som bara väntar på att få tändas till en brasa så...)

Räddare i nöden

Två riktiga supersavers när det krisar för en cyklist är utan tvekan kaffe och cola. 

En riktigt god kopp kaffe (eller flera) innan man sticker ut på en runda och en iskall cola efter ett par timmar i sadeln gör cykellivet komplett. 

Oavsett om man är proffs o ska cykla Tour de France, är halvdan cyklist o ska korsa USA på 3 månader eller, som idag när jag bara håller på att växa fast i soffan efter jobbet innan en ska ner till gymmet för att instruera ett cykelpass på 45 minuter så funkar de lika bra. 

Proportioner....

...är spännande inom en massa olika områden, och när man, som i just mitt fall, är van att cykla långt och ibland ganska snabbt tappar man lätt de ibland, ofta helt omedvetet ska jag säga till mitt försvar.

Och oftast är det väl(?) någon annan som medvetandegör det åt en. 

Som igår när jag egentligen helt utan att reflektera säger ”Tja 35 km/h kan man ju hålla väldigt länge om man är ett gäng cyklister som hjälps åt.....”.

”Fråga mig om man kan det” var det reptilsnabba svaret från Veronika bredvid i soffan....”Fråga MIG om man kan det!!”. 

Aldrig fel med ett wake-up call för en cykelnörd som en annan.

(Men jag lovar, man kan faktiskt cykla väldigt långt, väldigt länge...när man har starka kompisar som orkar släpa på en sista halvan).

Sent ska syndaren vakna...

Under all kritik att senaste inlägget kom 17 januari. Innan Corona.
Men det är inte Covid-19 som orsakat uppehållet. Har vart friskare än en
nötkärna och cyklat mer än någonsin(?) denna vinter/vår.
Till dags dato 4558 km.
Några bikepacking-äventyr avklarade redan med lärdomar dragna och upplevelser
upplevda.
Här kommer ett potpurri med bilder från årets cykling och nu ska det
bloggas lite mer regelbundet hädanefter👍